Cumulus humilis (lätta stackmoln)
Stackmoln är typiska sommarmoln. När solen värmer, stiger varma luftbubblor från marken. Stackmoln bildas när vattenångan kondenserar till små droppar.

Om den stigande luften strax därefter möter varmare och lättare luft, till exempel i samband med högtrycksväder, så bildas små bomullsliknande, ganska platta moln kallade Cumulus humilis.

Små stackmoln, som inte växer sig större än som på den här bilden, innebär mycket liten risk för nederbörd senare under dagen. Oftast fortsätter det att vara vackert väder fram till kvällen, då stackmolnen upplöses när solen slutar värma. Dessa små stackmoln kallas även "vackertvädersmoln".

Om det är kallt och fuktigt i atmosfären kan stackmolnen fortsätta att växa och bli större. Ofta växer de på höjden och blir högre än de är breda. Molnen växer så länge de är varmare än den omgivande luften. Efterhand får de ett blomkålsliknande utseende och sträcker sig allt högre upp på himlen. Om molnen blir så stora som på den här bilden redan på förmiddagen, är det risk för regnskurar på eftermiddagen.

 

 

På 9-12 km höjd når den uppstigande luften tropopausen och kommer in i stratosfären, ett luftlager där temperaturen inte längre avtar med höjden. Luftbubblorna har där svårt att tränga högre och molnets översida börjar därför omformas och får ett karakteristiskt städformat utseende. När stackmolnen har tornat upp sig så här högt, fryser vattendropparna i toppen (7-10 kilometers höjd) till små iskristaller, vilket ger molnets övre delar dess typiskt suddiga och trådiga utseende. Nederdelen av det tjocka molnet kan däremot se mörkt och hotfullt ut. Under molnet faller regn eller hagel som ger en skymmande ridå. Om cumulonimbusmolnet närmar sig kan det snabbt bli oväder med störtskurar och kraftiga vindbyar. Det åskar ofta ur så här välutvecklade bymoln, särskilt om det är varmt och kvavt (värmeåskväder).

 

 

Tunna vita molntrådar som drar upp på en annars klarblå himmel, ser kanske inte så hotfulla ut. Men se upp om dessa fjädermoln har krokar i änden och tätnar mot horisonten! Fortsätter de att dra upp på himlen, kan det vara ett lågtryck som är på väg. Nederbörden är kanske framme inom ett dygn. Fjädermolnen består av små iskristaller och ligger vanligen på 7-10 kilometers höjd.

 

 

Om fjädermolnen följs av en tunn vit slöja av moln som efterhand täcker större delen av himlen, är det ännu ett tecken på att ett lågtryck och neder-bördsområde är på väg. När solen skiner genom det höga slöjmolntäcket, bryts ljuset i molnets små iskristaller. Då bildas en ljusring, som kallas halo, kring solen. En halo kan alltså vara tecken på nederbörd, troligen inom ett halvt dygn.

 

 

När ett lågtryck och nederbördsområde närmar sig, följs slöjmolnen av skiktmoln som ligger lägre (på 3-7 kilometers höjd) och består av vattendroppar. Solen skiner genom molntäcket som genom en mattglasskiva och snart försvinner den helt bakom det allt tjockare och gråare skiktmolntäcket. Om det ser ut som på den här bilden, är det kanske bara fråga om någon eller några timmar innan nederbörden börjar.

 

 

Böljemoln bildas genom konvektion (varma luftbubblor stiger) eller turbulens (små oordnade luftrörelser) i ett skikt av atmosfären, oftast på 2 till 7 km höjd. Böljemolnet består av många separata molnelement. Varje molnelement sammanfaller med stigande luft. I strimmorna av blå himmel emellan molnelementen, sjunker luften. Om man flyger genom ett böljemolntäcke kan den stigande och sjunkande luften kännas som skakighet (turbulens). Böljemoln består huvudsakligen av vattendroppar och ligger på medelhöga nivåer (2-7 kilometer).

 

 

Sådana här molntofsar ger ett oroligt intryck när de visar sig på himlen. Man ser att det är instabilt i atmosfären. Stora omvälvningar kan vara på gång. En åskfront kanske närmar sig bortom horisonten. Inom några timmar kan en tjock vägg av mörka moln rulla in och ge kraftiga skurar med blixt och dunder.

 

 

Ibland kan vackra linsformade böljemoln uppträda på himlen. De bildas i samband med de vågor som kan uppkomma i atmosfären i lä av höjder och bergskedjor. De kallas därför också för lävågsmoln. När vinden blåser över bergen kan luften röra sig i vågor flera hundra kilometer nedströms. I vågtopparna kan det då bildas linsmoln. En förutsättning för att linsmoln ska uppkomma är att atmosfären är stabil. Inga dramatiska väderförändringar att vänta alltså.

 

 

Vanligtvis lågt liggande moln på 600-1000 meters höjd. Molnen består av små vattendroppar. Den här typen av ordnade molnband bildas främst när det är friska vindar och de ligger då längs med vindens riktning. Dessutom finns ofta en inversion (där temperaturen ökar med höjden) just vid molnens ovansida. Vidare anses det att dessa molngator bildas genom att de svaga uppvindar som skapar molnen ordnar sig i just rulltårteliknande system. Molnen bildas då som på ett löpande band och områden däremellan förblir molnfria genom nedsjunkande rörelser. Molngator anses vara vanligast på våren över land vid kyligt väder, men kan även förekomma under hösten.

 

 

KÄLLA : SMHI