Stenålders-hjärnan får oss att skvallra
Visste ni att vi (alla) faktiskt inte kan låta bli att skvallra?
Vår hjärna är programmerad till att intressera sig för andra människor, att fascineras av skvaller. Det var redan i mänsklighetens början viktigt att hålla reda på sina stamfränders beteende.
Negativa nyheter om den som hade klättrat förbi i social rang hjälpte de andra i stammen att åter hamna på samma nivå: att alla hjälpte till lika mycket och delade lika var det som bäst gynnade stammen.
Vi skvallrar i första hand om personer vi känner.
Skvaller om kollegor, släktningar och vänner är så vanligt förekommande att det måste ses som en ofrånkomlig del av den mänskliga naturen. I fikarummet, på firmafesten kan man till exempel höra följande:
Hörde du att Britta hånglade med kalle och han som är gift.... eller
Han blev asfull och stötte på alla tjejerna....
Men varför är då privat information om andra människor en så oemotståndlig frestelse för oss?
Jo, skvaller är resultatet av en långvarig evolutionär process där skvallrare har gynnats av naturligt urval
man kan kalla det historien om den skvallriges överlevnad.
På samma sätt som vårt sug efter sötsaker beror på att den som dragits till energirik föda har överlevt, så vilar vårt skvallerbegär på en evolutionär grund.
Så vitt forskarna vet så levde våra förfäder i små grupper, man kände och byggde långsiktiga relationer till alla i gruppen. De behövde samarbeta för att hävda sig mot andra stammar. Samtidigt var man tvungen att konkurrera med samma personer som begränsade resurser.
Skvaller är en rusurs som vi kan använda för att få andra människor att berätta spännande saker för oss. Vi känner ett krav att återgälda skvaller.
Men glöm inte bort att skvaller inte är detsamma som elakheter. Är du för elak, så slår det tillbaka mot dig själv.
Det finns en gräns mellan skvaller och förtal Så skvallra snällt!
Utdrag från VÅR FANTASTISKA VÄRLD
Vår hjärna är programmerad till att intressera sig för andra människor, att fascineras av skvaller. Det var redan i mänsklighetens början viktigt att hålla reda på sina stamfränders beteende.
Negativa nyheter om den som hade klättrat förbi i social rang hjälpte de andra i stammen att åter hamna på samma nivå: att alla hjälpte till lika mycket och delade lika var det som bäst gynnade stammen.
Vi skvallrar i första hand om personer vi känner.
Skvaller om kollegor, släktningar och vänner är så vanligt förekommande att det måste ses som en ofrånkomlig del av den mänskliga naturen. I fikarummet, på firmafesten kan man till exempel höra följande:
Hörde du att Britta hånglade med kalle och han som är gift.... eller
Han blev asfull och stötte på alla tjejerna....
Men varför är då privat information om andra människor en så oemotståndlig frestelse för oss?
Jo, skvaller är resultatet av en långvarig evolutionär process där skvallrare har gynnats av naturligt urval
man kan kalla det historien om den skvallriges överlevnad.
På samma sätt som vårt sug efter sötsaker beror på att den som dragits till energirik föda har överlevt, så vilar vårt skvallerbegär på en evolutionär grund.
Så vitt forskarna vet så levde våra förfäder i små grupper, man kände och byggde långsiktiga relationer till alla i gruppen. De behövde samarbeta för att hävda sig mot andra stammar. Samtidigt var man tvungen att konkurrera med samma personer som begränsade resurser.
Skvaller är en rusurs som vi kan använda för att få andra människor att berätta spännande saker för oss. Vi känner ett krav att återgälda skvaller.
Men glöm inte bort att skvaller inte är detsamma som elakheter. Är du för elak, så slår det tillbaka mot dig själv.
Det finns en gräns mellan skvaller och förtal Så skvallra snällt!
Utdrag från VÅR FANTASTISKA VÄRLD
Kommentarer
Trackback
